Det fanns en tid då BMW verkligen ville skriva om framtiden. Med Project i, som drog igång runt 2007, tänkte man inte bara bygga elbilar – man ville uppfinna själva framtidens mobilitet. Resultatet? Två bilar som såg ut som om de rullat rakt ur år 2030: den lilla elbilen i3 och den futuristiska sporthybriden i8. De väckte uppmärksamhet, beundran – och förbryllan. För trots sin design, sin teknik och sina kolfiberkarosser blev de aldrig några storsäljare.
När BMW drog igång projektet var målet tydligt. Man ville bygga bilar som inte bara var miljövänliga, utan också visade att hållbarhet kunde vara lyxigt. Det skulle vara framtiden – snyggare, lättare och smartare.
Det var visionärt, modigt och långt före sin tid. Men det var också just det som blev problemet.
Trots sin djärvhet lyckades ingen av modellerna riktigt hitta sin publik.
BMW i3 marknadsfördes som en premium-elbil, men när Tesla sedan kom med Model 3 förändrades spelplanen över en natt. Plötsligt kändes i3:an dyr, liten och rätt begränsad i räckvidd. När elbilsmarknaden tog fart stod i3 kvar i garaget, med sina futuristiska linjer men allt färre köpare.
BMW i8, å andra sidan, var mer som ett tekniskt skyltfönster än en bil för vardagen. Den såg ut som en superbil – men körde som något mittemellan sport och grand tourer. Och den elektriska räckvidden var knappt tillräcklig för att ta sig till närmaste lunchmöte på bara el. Många recensenter landade i samma slutsats: i8 var för långsam för att vara sportbil, men för opraktisk för att vara vardagsbil.
Det blev ett klassiskt mellanläge.
Men även om försäljningen aldrig tog fart, lämnade i-serien spår efter sig. De erfarenheter BMW samlade på sig med kolfibertekniken, batterihanteringen och eldriften har lett rakt till bilar som i4, iX och i7 – modeller som andas samma idéer, men på ett mer moget och marknadsanpassat sätt.
I dag är både i3 och i8 nedlagda, men de var trots allt banbrytande. De visade inte nödvändigtvis hur framtiden skulle se ut – men de pekade i rätt riktning.
BMW i3 och i8 var framtiden, bara lite för tidigt. De var modiga, vackra och visionära, men marknaden var inte redo. Och ibland, åtminstone i bilvärlden, kan det vara det mest ödesdigra misstaget av alla – att komma först.